Eftersom vi är officiell mediepartner till Scanpack 2018 har jag extra mycket kontakt med mässan för närvarande. Vid ett samtal nyligen insåg jag att årets prisutdelning för vinnarna av ScanStar inte kommer att ske på mässan, vilket kan tyckas konstigt, det är trots allt Nordens, eller norra Europas största förpackningsmässa vi talar om.

I år arrangeras tävlingen av Danmark och utan att ha fått det bekräftat har jag hört att prisutdelningen ska ske i Herning i höst. Försökte ta reda på det genom att gå in på ScanStars officiella hemsida och slogs då ännu en gång av hur oerhört torftig den här tävlingen är och hur den missköts. Sidan är ett under av tråkighet, utan en enda liten nypa av designkänsla och utan bilder, och texterna är under all kritik med en mängd felstavningar. Vad håller de nordiska föreningarna på med egentligen. Det är utan tvekan ett stort fiasko, vilket jag har framfört många gånger men jag blir alltid lika upprörd när jag ser hur det hela hanteras. Det finns en klar känsla av att samtliga föreningar vill att man ska ha kvar greppet om tävlingen, inget land vill engagera sig, det är för mycket jobb och bara pust och stön och något som sköts med vänster hand. Norden har så oerhört mycket duktig förpackningsindustri och så många bra designföretag att vi är värda en mycket bättre tävling. Vinnarna går ju dessutom vidare till World Star och vi borde kunna visa världen mycket mer av vad vi kan.

Det är inte utan att det känns frestande att starta en egen tävling på samma sätt som vår holländska tidningskollega Verpakkingsmanagement gjorde för ett par år sedan, en tävling som blivit en stor framgång och som har klass.
Det är trist att inget händer trots att frågan varit diskuterad i minst 20 år.


Till och från blir det rätt mycket flygresor i jobbet, just nu är det en sån period, och så ofta som möjligt försöker jag hålla mig till SAS, inte minst för att tillgodogöra mig bonuspoäng.
För det allra mesta handlar det om ekonomiklass, men då och då är det prisvärt att boka SAS Plus och få tillgång till allt från fast track, lounge och mat och dryck på planet. Prisskillnaden är inte alltid stor. 



Sedan något år, eller kanske ändå mer, serverar SAS sina måltider i en fyrkantig box med klart Apple ”wannabe” syndrom. Apples box har i många år varit en stilikon i förpackningsdesignbranschen, och SAS box är visserligen inte lika stor, men snygg och tilltalande och med en viss ”unboxing” upplevelse. Jag förstår att den är fantastisk rent logistiskt, men för måltidsservering är den en katastrof. Det är så klart omöjligt att göra ett snyggt upplägg (vilket i och för sig aldrig har varit en stark sida hos flygplansmat) och den första, lite lätt spännande och exklusiva känslan försvinner snabbt. Maten ska ätas med tillhörande plastbestick som gömts i locket, problemet är att de är för korta. De är lika långa som boxen är djup och det går inte att äta utan risk att man kladdar ner sig. Man får lite samma känsla som när man en gång i tiden satt ute i fält och åt ur sin ”snuskburk” i det militära. 

I ett överliggande plasttråg ligger dressing och fröer i svetsade små plastpåsar som påminner om de man får varuprover i. De ska naturligtvis vara lättöppnade med en bra perforering, men flera gånger har de varit mer eller mindre omöjliga att bryta sig in i. Senaste lyckades jag göra ett litet hål i påsen och tänkte att det räcker nog för att trycka ut innehållet, och visst gjorde de det, problemet var bara att det sprutade åt helt fel håll och all dressing hamnade på ryggstödet på stolen framför för att sedan långsamt rinna ner bland broschyrer och tidningar. Pinsamt var ordet.

Snygg design i all ära, men här har utseende och logistik utan tvekan gått före användarvänlighet och det är knappast OK. Och en sak till, SAS har verkligen snöat in på det här med lax, det känns som det åtta gånger av tio är lax man serverar, de andra två är det kyckling. För en som inte gillar fisk, det vill säga undertecknad, är det alltid en besvikelse. När man frågar efter ett alternativ kan personalen ibland skaka fram en ostmacka. Senast lutade sig flygvärdinnan mot mig och sa med låg röst: ”Du vet väl vad SAS står för – Salmon Always Salmon”, svårare än så var det inte.



Avslutningsvis tillbaka till plast och miljö, en fråga som jag tagit upp många gånger här på ledarplats. Nu senast gick Centerpartiet ut och påstod att det flyter omkring 150 miljarder ton plast i haven. Om jag räknar rätt motsvarar det den globala produktionen i 500 år. Den rätta siffran är 150 miljoner ton, cirka. Vi kontaktade Centerpartiet som tackade och ändrade sina uppgifter omedelbart, men i TV-intervjun förekom samma siffra hela dagen. Illa när man inte faktakollar, man ska inte tvinga på plastindustrin mer problem än man redan har.