Det brunfärgade vattnet och de döda havsbottnarna är borta. Fisk, havsörn, säl m fl. djurarter har återvänt till vattnen runt bruket. I år kan Iggesund Paperboard, tillverkare av kartongmaterialen Invercote och Incada, göra ett unikt hållbarhetsbokslut som sträcker sig över 100 år. 

”Jag är stolt över att få förmånen att arbeta i ett företag där miljöarbetet präglas av både långsiktighet och ansvarsfullhet. Idag är vår miljöpåverkan nästan försumbar jämfört med situationen för drygt femtio år sedan”, säger Anna Mårtensson, miljöchef vid Iggesund Paperboards svenska tillverkning vid Iggesunds Bruk.

Iggesunds Bruk startade sin första massafabrik 1916 som 1963 utvecklades till ett integrerat massa- och kartongbruk .När Iggesund byggde sin första massafabrik fanns ingen miljölagstiftning och företagen var i stort sett fria att släppa ut fiberrester och kemikalier till vatten och luft. Under det första halvseklet ledde det till en påtagligt negativ lokal miljöpåverkan. Först 1963 kom de första utsläppsbegränsningarna, symboliskt nog samma år som amerikanska biologen Rachel Carsons uppmärksammade bok om bekämpningsmedlens påverkan på naturen, ”Tyst vår”, publicerades och blev den väckarklocka, som lade grunden till dagens miljörörelse.

”I mitten av 60-talet hade kombinerade utsläpp av processkemikalier och cellulosafibrer ödelagt havsbottnarna kring bruket. Vattnet luktade illa och fick en brunaktig färg. Känsliga arter i toppen av det marina ekosystemets näringskedjors försvann från brukets närhet”, fortsätter Anna Mårtensson.

Sedan 1960-talet har den lokala miljöpåverkan stadigt förbättrats pådrivet av både ekonomi och miljökrav. Dagens processer hushåller bättre med råvaran vilket ger ett bättre resursutnyttjande, och mindre utsläpp av organiskt material. Kemikalieutsläpp på 1950-talets nivåer är idag en otänkbarhet, istället återvinns processkemikalierna till mer än 99 procent. Iggesunds process för vattenrening har byggts upp i tre steg sedan 1970-talet – mekanisk, biologisk och slutligen en kemisk rening snarlik den som används för dricksvatten.

”Den lösning som vi har vid Iggesunds Bruk betraktas av experter som bästa tillgängliga teknik. Framför allt har den radikalt minskat utsläpp av kväve och fosfor vilket är särskilt viktigt eftersom vårt vatten går ut till den övergödningshotade Östersjön”, berättar Anna Mårtensson.

Utsläppen till luft har utvecklats i samma riktning – nivåerna av försurande svavel eller gödande kväve är nere på nivåer där deras lokala miljöpåverkan är svår att dokumentera.

”Du kan fiska ätbar matfisk i de vatten som omger bruket. Man kan inte med kemisk analys skilja den från fiskar som fångas i referensområden utan närhet till industri. Glädjande nog ser vi hur arter som havsörn och säl, som varit borta från närområdet, kommit tillbaka”, säger Anna Mårtensson.

Ett annat exempel på hur det systematiska miljöarbetet har utvecklats över tid är svavelutsläppen. 1988 släppte Iggesunds Bruk ut 1,98 kg svavel per producerat ton massa. Dagens utsläpp motsvarar drygt sex procent av detta, 0,13 kg per ton. Motsvarande värden för den totala mängden svavel, som släpps ut per år, har minskat från 540 ton per år till omkring 44 ton. Det innebär en reduktion av de totala svavelutsläppen med 92 procent, trots att produktionen ökat med 25 procent under samma period.

Iggesund Paperboard har dessutom under de senaste fem åren investerat 3,4 miljarder för att göra sina anläggningar i Sverige och England så gott som fossilfria genom att gå över till att driva bruken i Iggesund och Workington med bioenergi.

Under sommaren 2016 har Iggesund ansökt om ett nytt tillstånd för verksamheten. I en första etapp vill företaget öka massaproduktionen med 40.000 ton per år. I ett senare steg vill Iggesunds Bruk öka massaproduktionen med ytterligare 40.000 ton och kartongproduktionen från dagens 400.000 ton till 450.000 ton.

”Vi inleder nu diskussionerna med myndigheterna, och jag tycker att vi har med oss en rad goda argument in de förhandlingarna. Inte minst därför att vi kan peka på ett halvsekel med ständiga förbättringar”, avslutar Anna Mårtensson.