Den 7 februari arrangerade tidningen nord emballage en heldagskonferens i Stockholm på temat bärkassar. Ett sextiotal deltagare fanns på plats och lyssnade, när talare från myndigheter, organisationer, företag och handel presenterade fakta och luftade sina synpunkter på temat ”Minskad konsumtion av plastkassar – en stor utmaning men också unika möjligheter”.

Seminariet inleddes av Malin Göransson från Naturvårdsverket. Hon redogjorde för det EU-direktiv, som har målet att varje person ska förbruka max 90 kassar per person och år 2019. Myndigheten har fått uppdraget av regeringen att se till att Sverige uppfyller det målet. I flera andra EU-länder har användandet av plast redan minskat. I Frankrike förbjuder myndigheterna plastkassar och i England har man lagt på en avgift på påsarna. I Sverige startar en informationskampanj den 1 juni 2017 för att konsumenterna ska använda färre plastkassar. 

Minna Hellman, Konsumentföreningen Stockholm presenterade en rapport om bärkassar och konstaterade att det krävs fler livscykelanalyser för att uttala sig om, vilket som är det bästa miljövalet. Generellt kan man dock säga att kassen, som man väljer, ska vara lätt att använda många gånger och när den till slut är oanvändbar, ska den återvinnas. 

Bengt Brunberg, BillerudKorsnäs, visade att papperskassen ger det lägsta utsläppet av växthusgaser. Kassen av förnybart organiskt material, det vill säga sockerrör från Brasilien, ger det högsta utsläppet. Bengt Brunberg menade att kassar måste vara tillverkade av förnybara material, det ska finnas information om var de är tillverkade, detta säkerställs genom certifiering, riskanalyser, leverantörsutvärderingar mm.

Lovisa Westergren, BillerudKorsnäs, pekade på att den totala europeiska konsumtionen av 99 miljarder plastpåsar per år måste minska och inte direkt ersättas av lika många påsar av andra material. De påsar man ändå anser sig behöva bör vara av svensktillverkat kraftpapper av nyfiber.

Andreas Malmberg, Trioplast Industrier AB, menade att plastkassen är det bästa alternativet, 30 procent av den plast, som används i plasttillverkning idag, är återvunnet material och den andelen ökar för varje år. I Sverige förbrukas det 1, 2 miljarder plastkassar varje år, varav 671 miljoner från dagligvaruhandeln och 660 miljoner från mode, fritid och liknande butiker. Andreas Malmberg redovisade en undersökning från IKEM (Innovations- och kemiindustrierna i Sverige), som visar att cirka två tredjedelar av konsumenterna använder plastkassen som soppåse senare. För att minska förbrukningen föreslog han att det ska läggas en avgift på plastkassarna, som gör att de blir dyrare, avgiften bidrar till utveckling och forskning kring hållbara plastkassar i Sverige. 

Pär Wik, Swedbag AB, sa att man verkligen måste motivera konsumenter för att de ska kunna göra bra val. Det går att sälja på miljö, men det är i själva verket ingen som vill betala för det. Det krävs en miljöhjälte på företaget, för att det ska bli någon förändring.

Anna Jönsson, Svensk Dagligvaruhandel, berättade om branschens överenskommelse, som innebär att man ska styra mot en minskad konsumtion av kassar. Tillsammans med Naturvårdsverket kommer man att inrätta ett forum för plastbärkassar och man ska nu definiera hur handeln ska ta sig an informationsansvaret. Dagligvaruhandeln ska informera konsumenterna och oavsett i vilken kedja man handlar ska man mötas av samma budskap.

Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm, var tydlig med att det måste bli krångligare och dyrare att köpa plastpåsar. Normen måste förändras, det ska vara lika självklart att ta med sig en egen kasse, när man går och handlar, som att inte röka inomhus. I Sydkorea har man tillexempel förbjudit plastkassar, normen är ändrad, så kan det bli här också. Hon efterlyste fler hopvikbara flergångskassar som tar liten plats, som man alltid kan ha med sig, samt LCA-analyser på alla typer av kassar, som används i Sverige.

Johanna Ragnartz, Håll Sverige Rent, visade hur plasten fragmenteras men stannar i haven. Världshaven innehåller cirka 150 miljoner ton plast idag. Fiskar och andra djur ,som lever i och kring haven, får i sig de små plastpartiklarna och även vi, som äter fisken. Hennes tydliga rekommendation var att säga ”hejdå” till plastkassen!

Jon Nilsson-Djerf, Avfall Sverige, visade hur avfallsmängden i Sverige ökar. År 1999 var den 3,7 miljoner ton och nu har den stigit till 4,6 miljoner ton. 

Suwar Mert, PantaPåsen AB, berättade om ett projekt som går ut på att man betalar en pantavgift på påsen, som man kan få tillbaka på samma sätt som för returburkar och -flaskor. 

Seminariet avslutades sedan med en paneldebatt, där deltagarna menade att man måste ha ett enhetligt budskap och att detta ska komma från flera håll. Flera av debattdeltagarna var också eniga om att alla måste bli bättre på att återvinna plasten och att det bör skapas nya möjligheter för återvunnen plast.