Nyligen nåddes vi av beskedet att dagligvarukedjorna Axfood, Bergendahls, Coop, ICA och Lidl går samman med Fossilfritt Sverige för att nå målet att alla plastförpackningar senast år 2030 ska vara producerade av förnybar eller återvunnen plast. 

Senare i vår kommer dagligvaruhandeln att uppmana regeringen att satsa på inhemsk produktion av biobaserad råvara, exempelvis från skogen. Bioplasterna ligger med andra ord bra till i framtiden när handeln inser att plastförpackningar har många fördelar, inte minst för packning av livsmedel. Många vill ju få bort plasten helt, vilket så klart är orealistiskt. Gräsrots- och miljöorganisationen ”A Plastic Planet” har som mål att skapa gångar och avdelningar helt fria från plastförpackningar i butiker och stormarknader världen över. ”Om man kan handla fettfritt eller glutenfritt, varför kan man inte handla plastfritt? Plastförpackningar är inte lämpliga till mat och dryck” säger man. Den första gången utan plast finns nu hos livsmedelskedjan Ekoplaza i Amsterdam där 700 varor inom livs- och dagligvaror finns. Men det är något av en nödlögn att säga att det är plastfritt för att vid sidan av förpackningar av papper, kartong, glas och metall finns även komposterbara eller bionedbrytbara påsar tillverkade av förnybara råvaror. Vi klarar oss helt enkelt inte utan plast.

Efter en lång rad av negativa artiklar och TV-inslag var det trots allt befriande att se ett inslag i TV4-nyheterna nyligen där man faktiskt tog upp en undersökning presenterad av det danska miljöministeriet som visar att plastbärkassar faktiskt är bättre för miljön än tygkassar, om man inte använder den väldigt många gånger. En bärkasse av organisk bomull måste användas 20 000 gånger för att bli bättre än en vanlig kasse av polyeten och en av vanligt bomull 7 100 gånger. Jag har vid otaliga presentationer fört fram detta faktum, utan att ha haft de specifika siffrorna och ofta inte blivit trodd. 

En dagstidning intervjuade dessutom nyligen en havsmiljöforskare som menade att plasten är ett nedskräpningsproblem i haven och till skada för djurlivet men att plasten i sig inte är farlig och att det finns annat som kan betraktas som giftigt och som vi borde fokusera på. 

Alla diskussioner hit eller dit gör att varumärkesägarna söker med ljus och lykta efter alternativ till sina plastförpackningar. Bioplast är så klart ett alternativ, men det är intressant att notera hur mycket som händer på marknaden för formpressad fiber. Här handlar det inte längre om att producera äggkartonger, nu dyker det upp allt fler lösningar som är högkvalitativa och många gånger direkt konkurrenter till varmformade plasttråg till exempel. Det pågår utveckling runt om i världen och alla som håller på med det är mycket optimistiska och menar att bara de får igång produktionen är det inga problem med avsättningen. I USA dyker det upp intressanta lösningar för fiberbaserade flaskor, Carlsberg håller på med sitt flaskprojekt, i Schweiz finns ett företag som massakrerar högkvalitativ och dyr kartong för att sedan pressa ihop fibern igen, Stora Enso har sina tråg, CC Pack sina, Rottneros har väckt liv i sitt Silvipackprojekt som startades för mer än tio år sedan och sedan dog ut, och uppe i Norrköping finns Celwise som utvecklat en produktionsmetod som ser ut att komma att fullständigt köra över all nuvarande teknik och producera produkter med unika egenskaper. Man säger sig till exempel kunna tillverka bägare av fiberslurry som inte behöver någon barriär och inte har någon söm som kan läcka. Du kan läsa mer om Rottneros och Celwise i den här utgåvan, vi är för övrigt den första tidningen som släpptes in på Celwise. För att få lov att komma dit krävdes undertecknandet av ett omfattande sekretessavtal som gjorde att jag undrade om jag skulle ha något att skriva om när jag lämnade företaget, men det hade jag.

För ett land här uppe i Norden med all vår skog är det naturligtvis inte något fel i att mer och mer produkter tillverkas av fiber. Om sedan mer skogsråvara används för bioplaster så är det ändå mer intressant, men de fossila plasterna är utmärkta material om de används på rätt sätt och det gör att diskussionerna borde balanseras bättre. Det gås för mycket på känsla och gissningar, alldeles för lite på fakta.

Nu är vi ytterligare ett steg närmare Scanpack där vi är den enda officiella mediepartnern. Mässans första år var 1964 och vi har i det här numret med några exempel på vad nord emballage, som då hette Svensk Emballage- och Förpackningstidskrift, skrev om det året. Det är inledningen på en avdelning i tidningen där vi tittar bakåt, och ofta kan konstatera att samma frågor som levde på 60-talet ofta är aktuella även i dag. Plasten diskuterades till exempel redan då.