Bransch- och arbetsgivarorganisationen IKEM (Innovations- och kemiindustrierna i Sverige), som bland annat representerar plastbranschen i Sverige och har medlemmar som producerar såväl plastråvara som plastprodukter, har i dagarna skickat in synpunkter till svenska regeringen på EU-kommissionens förslag till direktiv för att minska miljöpåverkan från vissa plastprodukter.
IKEM riktar svidande kritik mot EU-kommissionens förslag och anser att det inte finns stöd för de föreslagna förbuden. Om man vill motverka att plast hamnar i naturen och i våra hav, och samtidigt arbeta för ökad hållbarhet, finns det andra åtgärder som är bättre, menar man.

”Vi anser också att marin nedskräpning är oacceptabelt och vi arbetar för att minska problemet. Det handlar om att få en effektiv avfallshantering och en medvetenhet hos alla aktörer att inte skräpa ned. Att byta ut plast mot andra material ökar istället avfallsvolymerna, energiåtgången och koldioxidutsläppen”, säger Lena Lundberg, som ansvarar för plastråvarufrågor hos IKEM..
 
Huvudsyftet med direktivet är att förebygga och minska det marina skräpet från vissa plastartiklar för engångsbruk och fiskeredskap av plast. Därför föreslår man bl.a. förbud för bomullspinnar (tops), engångsbestick, engångstallrikar, sugrör, drinkpinnar och ballongpinnar.
 
”Många engångsprodukter i plast är nödvändiga och ett svar på marknadens behov av hygien, konsumentsäkerhet, förebyggande av avfall och minskad miljöpåverkan. De är resurseffektiva och kan återvinnas. I Sverige ingår redan flera av de produkter, som omfattas av direktivet, i producentansvaret för förpackningar”., säger Lena Lundberg. 
 
Eftersom direktivet mest leder till en övergång till engångsprodukter i alternativa material, kommer inte nedskräpningen att minska, det kommer bara bestå av andra material. Byte till alternativa engångsprodukter kommer fortfarande att innebära att resurser bara används en gång.
 
Nyligen har stora delar av lagstiftningen, som kopplar till en cirkulär ekonomi, reviderats inom EU och EU-kommissionen presenterade i början av året en strategi för plast i en cirkulär ekonomi, den så kallade plaststrategin. 
 
”Det är speciellt anmärkningsvärt att EU-kommissionen inte tar hänsyn till plaststrategin. Först uppmanas industrin att öka användningen av återvunnen plast och att finansiera lösningar, som går in i denna riktning, sedan ska en stor källa till återvinningsbart plastmaterial minskas utan vetenskaplig grund. Man kunde förväntat sig av ett direktiv, som utgår från plaststrategin, skulle skilja mellan eller uppmuntra återvinningsbara produkter och produkter med återvunnen plast i, men i stället föreslås totalt förbud eller restriktioner för vissa återvinningsbara produkter”, framhåller Lena Lundberg.. 
 
IKEM skriver vidare att det också finns en utbredd kritik mot den konsekvensanalys, som EU-kommissionen har gjort av förslaget . Bland annat har inte flertalet konsekvenser utretts i tillräcklig grad, trots att de lyftes i konsultationen, t ex konsekvenser och risker kopplat till hantering av livsmedel, och dess effekter kopplat till konsumenthälsoperspektivet i samband med mer begränsad tillgänglighet till mat- och dryckesförpackningar. För att åstadkomma långsiktiga och kostnadseffektiva lösningar krävs ett holistiskt synsätt, som baseras på ett livscykeltänkande. Det ifrågasätts också varför inte den befintliga lagstiftningen klarar av att ta itu med nedskräpningen, särskilt för lagstiftning, som är på gång att implementeras.
 
IKEM sammanfattar sina kommentarer till förslaget till direktiv för att minska miljöpåverkan från vissa plastprodukter så här:

• det är fel att införa förbud mot en enskild produkt när det handlar om ett generellt problem med nedskräpning
• nedskräpningen ska i stället minskas genom ändrade attityder, förbättrad avfallshantering och ökad återvinning
• EU-kommissionen borde istället fokusera på att uppnå en cirkulär och resurseffektiv ekonomi och att förhindra nedskräpning, inte bara minska användningen av plast
• EU-kommissionen borde först se till så att alla EU-länder genomför befintlig lagstiftning innan man går vidare med nya lagförslag. 
• konsekvensanalysen är bristfällig och behöver utvecklas
• åtgärderna kommer att fragmentera den inre marknaden
• det behövs tydligare definitioner
• åtgärderna strider mot den grundläggande proportionalitetsprincipen
• strider mot gällande lagstiftning som det cirkulära ekonomipaketet, förpackningsdirektivet och plaststrategin
• är diskriminerande mot plast
• lagstiftningen bör vara evidensbaserad och transparent