Myglar de stora skogsbolagen och avverkar så kallade skyddsskogar trots att man har FSC-märkning? Det påstår det grävande radioprogrammet Kaliber.

I två halvtimmesprogram har det grävande radioprogrammet Kaliber, ett slags Uppdrag Granskning fast på radio, tittat på den svenska skogen och hur skogsbolagen sköter den. Alla stora aktörer i dag är FSC (Forrest Stewardship Council) certifierade vilket ska fungerar som en form av garanti för att skogen sköts på ett ansvarsfullt sätt och att skogspartier med unika biotoper sparas.
Undersökningen resulterade i att man grävde fram ett antal exempel på skogspartier som avverkats trots att de har bedömts ha ett skyddsvärde. Bolagen ”lovar runt men håller tunt” säger Kaliber och lägger till att ”i en tredjedel av sina avverkningar når bolagen inte ens upp till lagens krav på miljöhänsyn”.
På 90-talet började Skogsstyrelsen leta efter skyddsvärda skogar som hade förutsättningar för att hysa så kallade rödlistade arter, alltså lavar, mossor, insekter, fåglar med mera som är hotade i olika grad. Områden med högt skyddsvärde klassades som nyckelbiotoper. En del köpte Skogsstyrelsen loss från markägaren och gjorde biotopskydd. Andra var kvar utan formellt skydd. Det som inte staten hade råd att skydda skulle de miljöcertifierade bolagen frivilligt spara.
Enligt Kaliber fungerar inte det här, och dessutom verkar det finnas en form av tolkningsfrihet. Skogsbrukschefen på Stora Enso, Daniel Forsberg, kommenterar frågan om varför Skogsstyrelsen hittar så många nyckelbiotoper på deras avverkningsanmälningar med att Skogsvårdsstyrelsen och företaget uppenbarligen har olika tolkning kring vad som är nyckelbiotop eller inte. Han säger också att nyckelbiotopsbedömningar som gjordes för flera år sedan inte nödvändigtvis måste vara korrekta.
Förutom Stora Enso pekar Kaliber även ut SCA och Sveaskog in sitt program.
Precis som det sägs i programmet kan det naturligtvis bli fel ibland ute i skogen med tanke på hur mycket som avverkas, men det här ger skogsbolagen ett allvarligt trovärdighetsproblem gentemot sina kunder och kundernas kunder, det vill säga konsumenterna. Många av kunderna går ut och säger att man bara köper kartongmaterial som är FSC-certifierat, men med rapporter av det här slaget får trovärdigheten en riktig käftsmäll. Det drabbar naturligtvis även FSC som organisation.
Det här är andra gången på kort tid som den fiberbaserade industrin hamnar i en problemsituation. Nyligen handlade det om mineraloljor från tryckfärger som kan migrera in i livsmedel.