Specialbehandlade cellulosafibrer som kan användas i förpackningar, plåster, bandage, filter, kläder, bindor och blöjor och som kan döda bakterier och virus och ta död på obehagliga dofter..!
Det kan bli resultatet av en avancerad forskning, som just nu genomförs av Josefin Illergård (bilden) och hennes forskarkolleger vid skolan för kemivetenskap på KTH i Stockholm.

Materialet, som KTH-forskarna arbetar med, har kallats både "mördarplast" och "smittvapen" och består i princip av cellulosafibrer som "kläs in" med en polymer, vilken är bakterie- och virusdödande samt kan ta kål på obehaglig lukt.
"Vi har forskat på att göra cellulosafibrer antibakteriella med en miljövänlig teknik. Den antibakteriella funktionen är fäst i fibrerna, och läcker inte ut i naturen. Den dödar bakterier via yttre påverkan, inte inre, säger Josefin Illergård, som också påpekar att det faktum att polymeren är starkt bunden till fibrerna, gör att den inte heller lossnar, när man till exempel tvättar kläderna.
Det innebär att det finns en betydande skillnad mellan det material Josefin Illergård och hennes forskningskollegor arbetar med och de produkter som på senare tid börjat saluföras som antibakteriella eller bakteriedödande. Dessa sportkläder, strumpor och annat, som impregneras för att undvika lukt från bakteriebildning, har behandlats med de miljöfarliga kemikalierna silverjoner och triclosan.
"En av fördelarna med ytor täckta av polymerer är att det inte uppstår någon resistens hos bakterierna", säger Josefin Illergård.
Den antibakteriella funktionen hos plåster, förpackningar, blöjor och andra produkter uppnås genom att cellulosafibrer med negativ laddning doppas i en positivt laddad polymer. Cellulosafiberns ytskikt blir då positivt laddat och eftersom bakterier och virus är negativt laddade fastnar dessa därmed i det positivt laddade polymerytskiktet. Därifrån kan de inte frigöra och föröka sig och dör alltså.
"Vi har använt en multilagerteknik för att uppnå detta, samma som används bland annat för att tillverka ultrastark papper. Forskningstiden har bland annat gått åt till att studera dessa lager och vad som händer. Det vill säga en hel del grundforskning. Om vi förstår exakt hur det fungerar på cellulosafibrer, skulle vi även kunna applicera polymer på andra material, till exempel glas", säger Josefin Illergård.
I forskningsprojektet har förutom Josefin Illergård även handledarna docent Monika Ek och professor Lars Wågberg ingått, liksom den tidigare doktoranden Eva-Helena Vestman.
Forskningen kring "mördarplasten" är ett samarbete mellan KTH, kemikoncernen BASF och SCA.