Stort fokus läggs i dessa dagar på att minska matspillet i hushållen – och matris och grötris är några sådana produkter, som det slängs alldeles för mycket av.
Nu har forskare vid Karlstads universitet (KaU) i samarbete med kolleger vid RMIT University i Melbourne, Australien, undersökt miljönyttan av att utveckla förpackningar, exempelvis till ris, som skulle kunna hjälpa konsumenten att dosera bättre.
”Vi vet från tidigare studier att olika förpackningsegenskaper spelar roll för hur mycket matsvinn det blir i hushållen. Däremot vet vi inte hur starkt sambandet är för olika livsmedel och förpackningstyper”, säger Fredrik Wikström vid KaU.

Blev det mycket risgrynsgröt över i år? Det kanske berodde på förpackningen. Det slängs mycket ris i hushållen, vilket kan kännas konstigt eftersom ris, till skillnad mot många andra livsmedel, håller sig länge i skafferiet. Många livsmedel slängs för att de blivit dåliga, för att datummärkningen passerats, eller för att det är svårt att tömma förpackningen, men inget av detta gäller för ris. Förklaringen är helt enkelt att vi kokar för mycket mot vad som går åt, och slänger resterna. En förklaring kan vara att det är svårt att uppskatta hur mycket som går åt och att vi inte kommer ihåg hur mycket vi kokade förra gången.

Ris har en relativt hög klimatpåverkan beroende på den metangas, som bildas i risfälten. Dessutom går det åt onödig energi för att transportera och koka ris, som sedan slängs. KaU-forskarna Fredrik Wikström och Helén Williams har därför tillsammans med forskare vid RMIT University i Melbourne undersökt hur förpackningar, som kan hjälpa konsumenten att dosera bättre, gynnar miljön och minskar matsvinnet. Under de senaste åren har stort fokus legat vid att minska mängden förpackningar ur miljöskäl, men forskningen visar att det ibland kan vara smartare ur miljösynpunkt att istället addera matspillsminskande funktioner till förpackningen, eftersom maten i regel har flerdubbelt större miljöpåverkan än förpackningen i sig.

”Vi räknar vi på olika scenarier och ser hur mycket en adderad förpackningsegenskap kostar miljömässigt och hur mycket ris man måste spara, för att miljöpåverkan totalt sett ska minska. Då kan man få en fingervisning om det är rimligt att lägga till funktioner på förpackningen”, säger Fredrik Wikström.

Forskarna har jämfört en 1-kilos plastpåse med ris med dels en plastbehållare med doseringsmått i locket för ett kilo ris, dels med portionspåsar för ris, som stoppas direkt i kastrullen.
Gör man en vanlig livscykelanalys på dessa förpackningar har portionspåsarna cirka fyra gånger större klimatpåverkan än den vanliga rispåsen, medan plastbehållaren sticker ut med hela 19 gånger större klimatpåverkan, räknat per mängd ris i förpackningen.
Men när klimatpåverkan istället beräknas per mängd konsumerad ris, så visar det sig att både portionspåsarna och behållaren får lägre klimatpåverkan, om spillet av ris kan minska med bara några enstaka procent. För ris är det uppenbart att det ur klimatsynpunkt är värt att investera mycket i förpackningen, om man kan minska spillet!

”Syftet med vår studie är att visa på hur viktigt det är att inkludera förpackningens roll för matspillet. Allt för ofta räknar man bara på förpackningsmaterialet i miljösammanhang och tänker inte på hur stor betydelse förpackningens funktioner kan ha. Ibland behövs det inte ens mer material utan bättre information kan hjälpa konsumenten att undvika spill. Det är bara att konstatera att husmorskunskaperna minskar och att konsumenterna idag behöver mer hjälp för att minska matspillet. Och där har förpackningarna en liten men viktig roll att fylla”, säger Helén Williams.

N.B.: Samarbetet med RMIT University har möjliggjorts genom att Helén Williams tidigare tilldelats Gunnar Sundblads kompetensutvecklingspris för att kunna arbeta på plats i Melbourne under ett halvår (läs här).
En studie kring den aktuella forskningen är nu under publicering i den vetenskapliga tidsskriften Journal of Cleaner Production.