Flexotrycket ökar som tryckmetod inom förpackningsindustrin, både i Europa och USA. I vilket fall om man får tro sammanslutningen Flexo4All som har expertis från hela världen. Enligt Flexo4All håller tekniken på att bli standarden för förpackningstryck och den mest använda tryckmetoden. Även om det här inte var fakta som fördes fram på den nordiska konferensen Absolute Flexo Forum så är det säkert ett faktum som glädjer de över tvåhundra deltagarna som samlades på Marienlyst utanför Helsingör för ett nordiskt möte med seminarium, bordsutställning och självfallet det viktiga nätverkandet.
En orsak till flexotryckets framgång är en kombination av kontinuerliga processförbättringar och innovationer och arbetet pågår konstant med öka produktivitet, kostnadseffektivtet, bärkarftighet och tryck med konstant kvalitet. Förändringarna finns genom hela produktionsprocessen, från förpackningsdesign till den slutliga produkten. Olika exempel på det gavs på Absolute Flexo Future som arrangerades av SweFlex, Norsk Flexo Forum och Dansk Flexo Forum tillsammans med ett större antal sponsorer.
För arrangörerna blev det här evenmanget en krävande uppgift. Programmet man arbetat fram skulle komma att bli stukat, och det på grund av den isländska askan som hindrade flera internationella föredragshållare att ta sig till Helsingör. I något fall löstes det med en Skype-uppkoppling i något annat blev programpunkten helt enkelt inte av.
Rengöring
Förmiddagens program tillägnades rengöring och då specifikt rengöring av aniloxvalsar. Aniloxvalsarna är något av hjärtat i processen och det är viktigt att hålla dem rena. En smutsig vals innebär ökad förbrukning av färg, substrat och presstid. För den oinvigde kan det verka som ett inte särskilt svårt problem att hålla en vals ren, men det är en hel vetenskap i sig och metoderna är många. Valsarna består av stora mängder celler som rymmer färgen och det är celler som är oerhört små, betydligt tunanre än ett hårstrå. Tidigare var det grövre celler och då kunde det fungera med manuell rengöring, men i dag är det bara att glömma. Det finns inga borststrån som tar sig in i cellerna. Det behövs teknik som fungerar. Viktigt är också att man gör rent efter varje tryckjobb, att man har en proaktiv rengöring.
Fyra olika metoder beskrevs av företagen som ligger bakom den. Först ut var Jens Hein Bonde från Accustrip Denmark som jobbar med en teknik som blåser rent valsarna och sköljer med vatten. Lars Kongstad från Flexo wash beskrev hur deras teknik jobbar med ett rengöringsmedel och vatten under högt tryck medan Fredrik Billsten på 3-BE AB beskrev tekniken med att göra rent valsarna med torris som sputas på under högt tryck. Torris är för övrigt komprimerad kolsyra och inte vatten som det är lätt att tro. John Dorland från Rudico BV/Felco BV beskrev tekniken att rengöra med hjälp av laser som bränner bort alla föroreningar. En som inte lyckats ta sig till konferensen var Paul Reeve från Flexoconcepts som skulle berätta om rengöring med hjälp av plastkulor. Det finns med andra ord många vägar att gå för att hålla aniloxvalsarna rena när nu tekniken har nått till ett läge där manuell rengöring inte fungerar. Vilken som är bäst? Redaktionen har ingen aning.
Automatisk montering
Antalet omställningar i pressarna ökar i takt med att seriestorlekarna blir kortare och det är viktigt att hålla omställningstiderna nere så mycket som möjligt. Att montera nya plåtar och få dem till etthundra procent i register kan ta tid men det finns vägar att komma runt detta. Mark Helmond från Av Flexologic beskrev företagets teknik för att automatiskt montera plåtarna. Han menade att automatiken är överlägsen människan när det gäller att få en hundraprocentig passning. Det enda operatören behöver göra är att lägga plåtarna på en conveyor och sedan tar automatiken över. Under tiden kan operatören göra något helt annat. Företagens maskiner klarar allt från smalbana till wellpappmaskiner.
Potential för sleeves
Sleeves har vi skrivit mycket om i nord emballage på senare tid och det var ett ämne som även togs upp på Absolute Flexo Forum. Meningen var att Gérard Lansade från DMC i Franrike skulle ge en bild av marknaden för sleeves, men även här lade askan hinder i vägen och dragningen fick i stället göras av en dansk representant för företaget som bland annat konstaterade att med tanke på hur få anläggningar det finns för sleevning i Norden, i Danmark finns det bara en, så finns det en stor potential. Nere på kontinenten är användningen mycket mer utbredd. En orsak till den låga användningen menade han kunde vara de diskussioner som uppstått kring hur sleevade förpackningar ska tas om hand i återvinningssystemen.
Ingen vanlig konsument
Troligen alla som befann si g i konferenslokalen har som ambition att få på så mycket färg som möjligt på förpackningarna och lever kanske i en lycklig förhoppning att alla gillar färgstarka lösningar. De fick anledning att tänka om när konstnären Pia Villefrance Dann, boende i Värmland, tog sig upp i talarstolen. Som konstnär använder hon en hel del färg, men som konsument gillar hon inte förpackningar med för mycket färg eller för mycket glans. Om en vara hon behöver packas i en i hennes ögon ful förpackning packar hon om den i en förpackningslösning hon gillar och som tidigare använts till något annat.
- Varför har inte producenterna insett att våra badrum i dag främst har vitt eller beige på väggarna? frågade hon och menade att alla otroligt färgglada förpackningar med tvål och schampoo eller vad det nu kan vara, inte passar in i mijön.
- Jag har en korg i badrummet där jag lägger att fula lösningar så de inte förstör miljön i rummet.
Hon vände sig också mot den svarta färgen på God Morgons juicer. Dyster var budskapet och inte den färg man vill mötas av inför en ny dag. Svart är inte aptitligt i samband med livsmedel var budskapet. Lantchipsförpackningen är en lösning som Pia Villefrance Dann gillar däremot. Förpackningar där man kan se innehållet är också helt OK.
- Jag förstår att det här inte är ett budskap som uppskattas fullt ut i den här salen, avslutade hon och passade på att ge alla svåröppnade förpackningar en känge.
Dessutom la hon till att hon till att hon inte är en vanlig konsument men det hade vi redan insett.
RFID klarar uppsättningen
Att John Anderson från Kodak i USA inte fanns på plats för att prata om vilka faror, det vill säga, vilka metoder som hotar flexotrycket, är naturligt. I stället fick Fischer & Krecke en chans att berätta om sin så kallade GPS-metod, en teknik som man säger revolutionerar uppsättningen i pressarna. Vi konventionell uppsättning är det mycket trial and error innan man har en perfekt tryckbild. Man testkör och kollar mot underlaget. Med andra ord slöseri på substrat, färg, lösningsmedel och arbetskraft. Företagets GPS-teknik bygger på att man har sleeves med RFID-taggar och dessa taggar finns även i aniloxvalsarna. I taggarna finns alla data som behövs för en exakt montering. Det enda operatören behöver ställa in är vilket substrat man kör och hur tjockt det är.
3P
Avslutningsvis insåg alla att Mike Ferrari från Procter & Gamble i USA inte skulle finnas på plats. Man här hittade man lösningen att i stället köra presentationen som handlade om ledarskap och byggde på 3P, Pursuit of Leadership, Passionate Innovation och Partnership, via Skype och det fungerade hyggligt bra med några små ljudproblem.
Totalt sett en intressant dag som lika gärna kunde varit ”gone to the ashes” men som räddades av ett bra arbete av arrangörerna.
Konferensen arrangerades ett stenkast från Kronborgs slott där Hamlet uttalade de klassiska orden ”att vara eller inte vara”. Det var så klart en fråga för arrangörerna när askproblemet tog fart, men man bestämde sig för att vara, och det gjorde man rätt i.