Under efterkrigstiden har den globala livsmedelsproduktionen ökat snabbare än befolkningen, och matpriserna har varit förhållandevis låga och stabila. De senaste åren har vi dock sett något av ett trendbrott, och vi står inför en hotande livsmedelsbrist. Folk svälter och matpriserna har på många håll stigit dramatiskt. I många fall finns maten, men folk har inte råd att köpa den. Eller så råder matöverskott i vissa delar av världen medan det finns underskott i andra delar.
Matbristen har dykt upp snabbt och med få förvarningar. Som alltid förs det fram flera orsaker. En växande köpstark medelklass i Asien och andra tillväxtregioner är en orsak, medan en annan förklaring är attraktiviteten och den ökade användningen av livsmedelsråvaror för andra ändamål såsom djurfoder, bränsle och råmaterial till produkter. Vissa menar också att produktionen av bio-plaster (gjorda av förnyelsebar råvara) hämmar livsmedelsproduktionen. Missväxt, klimatförändringar, skyddstullar och bristfälliga logistiksystem är andra faktorer som kan skapa problem i den globala livsmedelsförsörjningen. Traditionellt sett har denna typ av problem lösts genom att öka andelen jordbruksmark (genom skogsavverkning) samt växtförädling, konstgödsling, besprutning, bevattning och liknande för att öka avkastningen per hektar. Genetiskt modifierade grödor används också, men detta är ett kontroversiellt område och många konsumenter är tveksamma.
Nu står vi inför nya och större utmaningar, som också kommer att kräva nya lösningar. Konsumenterna vill ha så naturliga livsmedel som möjligt, med minimerad användning av tillsatser, genteknik och bekämpningsmedel. Man vill även minska på salt och sockertillsatser, som fungerat som traditionella konserveringsmetoder. Fortsatt skogsavverkning för att skapa ny jordbruksmark kan påverka miljö och klimat negativt.
För att tillgodose livsmedelsbehovet år 2020 behövs en ökning av mängden tillgängliga livsmedel, men detta behöver inte nödvändigtvis innebära produktionsökningar i motsvarande grad. Stora kvantiteter mat och dryck förstörs idag på grund av brister i logistik- och kylkedjor samt hanterings-, lagrings- och förpackningsprocesser. I vissa utvecklingsländer uppskattas det att uppemot 50 % av all matproduktion förstörs på grund av brister i logistik- och förpackningssystem. I industrialiserade länder bedöms 25 % till 50 % av maten kastas på grund av ovarsam hantering och att bäst-före datum passerats. Inom EU bedöms att det förstörs upp till tio procent av all frukt och grönt, som transporteras. Värdet på de förstörda varorna motsvarar cirka tio miljarder euro. Enorma resurser har gått åt för att producera och transportera dessa varor till ingen nytta. Bristfälliga förpackningar och dålig logistik är viktiga förklaringar till förlusterna.
Här kan den globala förpackningsindustrin göra en insats för att öka hållbarheten i samhället och minska världssvälten. Allmänheten och politikerna ser ofta förpackningen som ett miljöhot snarare än ett verktyg för att nå ökad hållbarhet. Som exempel anses ofta några gram förpackningsfilm av plast, vara betydligt värre än ett kilo förstörda tomater. Detta trots att tomaterna, om man tar hänsyn till alla produktions- och logistikprocesser för att framställa dem, sannolikt påverkat miljön betydligt mer än förpackningsmaterialet.
Det förs med jämna mellanrum fram krav på att minska förpackningsanvändningen i samhället. Det kan dock vara så att det i själva verket krävs mer förpackningar för att minska världssvält och miljöpåverkan från livsmedelskedjan, och härigenom öka samhällets hållbarhet. Detta skulle innebära mer förpackningar av flera olika typer för fler ändamål, men naturligtvis i kombination med fortsatt optimering av och materialminimering för den enskilda förpackningen genom material- och processutveckling.
Om livsmedel i utvecklingsländer i högre utsträckning kunde förpackas ändamålsenligt, så skulle betydligt mer mat kunna nå ut till befolkningen. Med rätt kombination av förpacknings-, logistik- och lagringssystem kan ännu mer mat nå de befolkningsgrupper som bäst behöver den. En hög andel av all dryck som konsumeras i världen är oförpackad. Genom att i högre grad packa drycker, speciellt i utvecklingsländer, kan näringsintag, hygien och matsäkerhet förbättras, och härigenom kan även sjukdomar och smittspridning minska.
Den globala förpackningsindustrin har utvecklat koncept, produkter och tjänster för att erbjuda lösningar till ovanstående problem. Liksom inom alla industrier har misstag begåtts av enskilda aktörer, men branschen som helhet har framgångsrikt arbetat med utveckling av effektivare förpackningssystem under de senaste årtiondena. I dagens mycket tuffa ekonomiska klimat, pressas marginalerna ytterligare och förpackningsköpare betalar inte en krona extra för något som inte krävs för att skydda och marknadsföra produkten som skall förpackas.
Förpackningen kan inte ensam lösa livsmedelsbristen i världen, men den är en mycket viktig del i en långsiktig utvecklingsprocess som tar sig an problematiken genom att på bästa möjliga sätt kombinera teknologier och processer. Förpackningsbranschen kan väsentligt bidra till ett hållbarare samhälle, genom att mindre livsmedel går till spillo, och att mer livsmedel med högre kvalitet når ut till konsumenterna över hela världen.