.jpg)
Ursäkta ordleken, men jag vill i den här ledaren knyta tillbaka till det jag var inne på förra gången på den här platsen, nämligen läget för svensk, konverterande industri. Orklakoncernen är en stor förpackningsköpare som lagt sina jobb hos nordiska konverterare genom åren, men nu har man lämnat åtminstone Sverige i ett slag.
Jag nämnde 5000 ton i förra ledaren, det är värre än så, det handlar om runt 8000 ton material som svensk konverteringsindustri tappat över en natt. Orkla har treårsavtal med sina leverantörer och det var dags för en omförhandling, och att det kunde gå så här fanns naturligtvis i konverterarnas mardrömmar. Efter en första offertrunda där drygt femton företag deltog, återstod runt tio företag som deltog i en e-auktion. Vinnare blev en kartongkonverterare i södra Polen och i princip lämnar nu all konvertering för Orkla Sverige. Man lär ha någon liten produktion kvar hos någon konverterare, men kanske är det att se som en fallskärm om det skulle strula med leveranserna från Polen.
Företag som deltog i auktionen upplever att Orkla handlat brutalt och bara sett på priset som sägs ligga cirka femton procent under vad svenska (och för den delen även norska) konverterare kunde offerera. Ingen hänsyn har tagits till tidigare relationer och hjälp med utvecklingsarbete med mera, men det är nog naivt att tro att det ska finnas med i bilden nu för tiden. Det faller alltid tillbaka på priset till sist och då var det det polska företaget och enligt uppgift även företag i Baltikum som tog hem den treåriga ordern. Kanske finns det anledning att vara irriterad på det faktum att flera av de här företagen byggts upp med hjälp av EU-medel och blivit supermoderna anläggningar med senaste teknik. EU hjälper med andra ord till att flytta produktion från ett land till ett annat. Enligt svensk konverterande industri finns det anledning att se lite närmare på hur EUs pengar använts vid dessa etableringar. Samtidigt är det nog så att man får skylla sig själva till viss del. Investeringsviljan har inte varit på topp de senaste åren, en maskin som är sex, sju år gammal har setts som ”state of the art”, men så är det inte längre. Utvecklingen går rasande fort och det finns anledning att se på svensk konverterande industri som underinvesterad. Knappa marginaler kanske inte triggar investeringsviljan, men tyvärr är det nog ett måste för att hänga med. Det lär knappast bli lättare att få det hela att gå ihop om man tappar produktion till utlandet.
För Orklas del borde det vara ett litet risktagande att lägga produktionen i södra Polen. Kommer logistiken att fungera, kommer man att ha förpackningsförsörjning hela tiden? Det finns nog både en och annan konverterare i Sverige som hoppas att det går åt skogen med det. Framtiden får naturligtvis visa hur det går.
I början av 2000-talet kämpade många stora konverterare med att följa med de stora varumärkesägarna runt om i världen. Man var tvungen att ha produktion i närheten av fyllaren för att vara aktuell som leverantör. Vi pratade kanske om max 50 mil. Då handlade det om leveranssäkerhet, nu handlar det uppenbarligen bara om pengar. Var konverteraren finns spelar ingen roll, så länge man får en garanti för leveranserna. Allt fler leverantörer talar om att man levererar ett värde till kunden, som därmed bör tona ner prisfrågan lite, men det här ett bevis på att det är långt dit.
Hållbarhetsfrågorna ligger också högt på agendan hos de stora varumärkesägarna. Det går inte att inte ha en policy i denna fråga. Så här säger Orkla på sin hemsida: “Orkla is committed to operating in accordance with responsible, ethical and sound business principles throughout the value chain, making stringent demands on our own activities and in relation to our impact on the environment and society at large”. Koncernen är också medlem I UN Global Compact där ett av tio “budorden” handlar om att agera förutseende när det gäller att bromsa klimatförändringar. Nu ska Orkla transportera sina förpackningsmaterial från södra Polen upp till Norge, en sträcka på mellan etthundrafemtio och tvåhundra mil och det kommer att ske i uppskattningsvis drygt 1000 långtradare (mycket av kartongmaterialet kommer fortfarande från Skandinavien och ska alltså tranporteras ner först). Självfallet har man haft transporter även i Skandinavien så nettot är inte så stort, men det är i vilket fall ingen förutseende handling för att bromsa klimatförändringar. Än en gång, det är till sist alltid pengarna som talar.
Hur som helst är det här ett hårt slag mot svensk konverterande industri som i vissa fall tvingas till personalnedskärningar och andra åtgärder för att ha en framtid. Det otäcka i sammahanget är att det kan uppstå en snöbollseffekt. Om det fungerar bra för Orkla, vad stoppar andra stora svenska köpare av konverterade material att göra likadant? Hur ska vår industri möta detta? Finns det någon strategi? Det här borde vara ett hett ämne för Kartongdagen i skånska Häckeberga i november.
.jpg)
.jpg)
