.jpg)
Satt i bilen häromdagen på väg upp till Sunne och Miller Graphics Flexoforum. 5 timmars resa minst och ett evigt bläddrande mellan radiokanalerna. Missade inte nyhetssändningarna även om det var samma nyheter varje gång, men inte helt och fullt. I de första sändningarna tog man upp det faktum att vi svenskar slänger 224 000 ton fullt ätbar mat per år enligt en ny rapport från Livsmedelsverket. Det gör 26 kilo per capita. Av någon anledning fick Ekot det till 28 kilo, men det är inte viktigt i sammanhanget. En onödig miljöpåverkan är resultatet och dessutom tar vi livet av en massa djur helt i onödan. I Danmark dödas över 90 000 kor varje år helt i onödan. Alltså var uppmaningen, släng inte så mycket mat.
I en senare sändning handlade det om vårt behov av biogas för att till exempel kunna driva bussar i stadstrafiken. En representant för en biogasanläggning i Stockholmstrakten, jag har glömt namnet, fick uttala sig och betonade vikten av att man fick in mer råvara, det vill säga livsmedelsavfall, att röta och göra biogas av. Det är bra för miljön. Snacka om dubbla budskap samma dag. Visst, biogas behöver inte göras av ätbart avfall, men för den vanliga konsumenten är det säkert svårt att ha bilden klar för sig. Ska jag vara noggrannare med mitt livsmedel (bra för miljön), eller ska jag fortsätta att slänga (bra för miljön). Vem har sagt att livet ska vara enkelt?
Det pratas mycket om det här med livsmedelsspill och vi i förpackningsbranschen vet att förpackningen kan spela en stor roll när det gäller att ge maten längre livslängd, så att vi hinner konsumera den innan den blir dålig. Alla möjliga lösningar diskuteras, men den lösning som verkar vara den enklaste, dyker konstigt nog sällan eller aldrig upp. Jag tänker på temperaturen i våra kylskåp. Av någon anledning rekommenderas vi att inte ha varmare än +8 grader i kylen. I många andra länder är den rekommenderade temperaturen mycket lägre. + 4 grader är vanligt. På så sätt förlänger vi livsmedlets hållbarhet markant. Enligt Naturvårdsverket håller sig mjölk sju dagar efter bäst-före-datum vilket är nästan dubbelt så länge som vid +8 grader. Kokt pasta klarar sig minst fem dagar liksom kokt ris och yoghurt sju till tio dagar efter bäst-före-datum. Här har vi alltså en superenkel lösning på att dramatiskt förlänga hållbarheten, men det pratas knappt om den. Finns det en dold agenda av någon anledning?
I våra kylar kan vi dessutom se till att frukt- och grönt överst och kött och fisk längre ner, det vill säga mer eller mindre ställa kylen upp och ner. Orsaken till att den nedersta delen av kylen är en dålig plats för frukt och grönt är det är kallast där i skåp som saknar fläktar. Nyare kylskåp har dock fläktar som utjämnar temperaturen så en förändring är på gång. Kött och fisk tål låga temperaturer.
På tal om dubbla budskap så fick vi ett annat sådant den 27 augusti. Jag skulle just kliva upp på scenen för vara moderator på Flexoforum när jag nåddes av beskedet att Tetra Pak stänger sitt tryckeri vid ”moderskeppet” i Lund. Ett lika överraskande som tråkigt besked som gav bekymrade miner bland de 180 åhörarna. Det visar att inget är heligt i dagens affärsliv. Samtidigt som vi lade ut nyheten på Packnyheter.se la vi också ut nyheten om att BillerudKorsnäs satsar 900 miljoner kronor i Frövi Bruk och Rockhammar. Pengarna som går till Frövi investeras för att göra vätskekartongmaskinen där till den största i världen med en kapacitet på 550 000 årston, detta baserat på en ökande efterfrågan. Vid en första tanke kan man se det här som väldigt olika syn på marknaden, men i själva verket handlar det om förskjutningar i marknadsportföljen hos Tetra Pak, inte om en kris. Här uppe i norra Europa är det lite avmattat i efterfrågan, vi dricker mindre mjölk och juice, mer vatten oftast packat i PET, medan södra Europa ser bättre ut. Därför flyttas produktionen troligen till företagets anläggningar där, även om man säger att beslut inte är taget. Maskintillverkning och R&D finns fortfarande kvar i Lund och sysselsätter över 3 000 personer och så lär det förbli enligt Tetra Paks ledning. En klen tröst för de 250 som nästa år mister sina jobb. Intressant att notera i sammahanget är att förpackningsklustret Packbridge nämns som en hjälp i nöden. Det är Mats Helmfrid, kommunalråd i Lund, som vill ha en dialog med Packbridge om hur klustret kan hjälpa till när det gäller att hitta nya jobb till de som blir arbetslösa. Ingen lätt uppgift, men en fjäder i hatten för klustret, som blir en allt viktigare aktör på marknaden.
Kristian Svensson, chefredaktör på nyhetsbrevet Rapidus, skriver om detta och passar på att ge de stora företagen i Skåne en känga för sin osynlighet. Det är bara när något sådant här inträffar som man kliver ”ut ur garderoben” och kommunicerar, skriver han. Han efterlyser betydligt mer synlighet från jättarna, och det vore väl trevligt, men erfarenheten säger tyvärr att pressen, åtminstone dagspressen, är oerhört ointresserad av att skriva om framgångar och positiva händelser. Det är bara i fall som dessa som man rycker ut. Därmed är det inte lätt att kommunciera.
.jpg)
.jpg)
